Ny webbadress!

Hästhimlen har bytt adress till

http://hasthimlen.wordpress.com

Välkommen!

Ridtravaren - att lyssna på sätet

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så hjälper jag en familj att omskola deras varmblodstravare till ridtravare. Hittills har jag tränat henne tre gånger själv. Fyra gånger har jag haft ridlektioner för döttrarna i familjen. Jag tror att det är bra både för tjejerna att få bekanta sig med henne från ryggen, och det är bra för L att vänja sig vid det från början eftersom det är familjehäst som hon kommer att vara nu.

Eftersom tjejerna är nybörjare så har lektionerna varit väldigt grundläggande. När jag själv har ridit L så har jag tränat framför allt säte och skänklar. Hon är ju van vid tömmar och bett, och tygeltag förstår hon ganska bra även om det är en lång väg kvar att gå. Skänklar och säte är förstås lite nyare för henne, men hon lär sig snabbt. Ganska snabbt kopplade hon säteshjälperna för halt, utan att jag behövde använda tyglarna. Hon har också greppat att ett svagt tryck med skänklarna betyder framåt. Det ska bli spännande att se hur snabbt hennes utveckling går framåt!

Stubbåker - världens bästa ridbana?

Är inte det bästa som finns när man plötsligt inte bara har en 20*40 ridbana, utan fem enorma nytagna stubbåkrar att rida på? Jag ska säga på en gång att bonden förstås har gett sitt godkännande till att vi rider där, så länge som det är torrt. Min häst har en ganska stor kula nu efter det fina betet, så galoppträning på gärdena är helt perfekt. Hon får förstås ett helt annat driv i galoppen när det är ett öppet fält, så ridningen blir ganska annorlunda. Den hästen som jag alltid måste driva, driva och driva i galoppen på böjda spår måste jag nu hålla tillbaka och hejda. Det är kul med lite variation, det tycker nog både hon och jag.

Sätta in ett fönster i en hästtransport

Förra året köpte jag ett öppningsbart fönster som jag tänkte installera i hästtransporten. Nu har det legat i källaren och vilat i ett år, och jag har varit lite ambivalent inför vart exakt jag skulle sätta det på transporten (på taket, på sidan av taket, på skötardörren eller någon annanstans) och inte riktigt orkat ta tag i det. Nu när det blivit sommartider igen så kände jag att det var dags för att faktiskt sätta in det.

Först och främst bestämde jag mig för att sätta fönstret på skötardörren. Det är ett universalfönster från SdiLAB som förutom att sälja transporter också har väldigt många bra reservdelar och prylar som kan vara lite svåra att få tag på. Mitt släp är av märket REKO, och REKO själva har ingen direkt försäljning av saker som är lite "bling bling" utan de har bara orginaldelar. I vilket fall, fönstret är lite för stort för att sitta på sidan av taket så det fick bli på skötardörren. Det går att öppna åt alla olika håll, så jag tror att ventilationen kommer att bli mycket mycket bättre. Jag valde den högra sidan av släpet eftersom det inte är några bilar som åker förbi där, det känns som att det annars kan bli stressigt för hästen.

Jag mätte och ritade upp, och sen tog jag fram sticksågen och sågade ur. Efter det monterade jag fönsterramen med skruvar och lim, och kittade sedan på både inner- och yttersida. Till sist monterade jag plastkupan som sitter utanpå ramen. Nu återstår det bara att se hur tätt det faktiskt blev, och hur bra ventilationen blir beroende på hur man öppnar fönstret. Jag är i alla fall jätteglad för att jag faktiskt klarade av att sätta in det!

Min häst leker "hitta moroten"

 F tappade en sko häromveckan, och då blir det ju svårt att rida. Hon brukar väldigt sällan tappa skor, och nu hade jag sådan tur att hon tappade den två dagar innan hovslagaren skulle komma ut. Vi brukar boka honom med sex veckors mellanrum ungefär, så det var ju väldigt passande!

Eftersom jag snabbt fick lägga ner planen på att rida de dagarna så gjorde vi i stället lite annat. Bland annat lekte vi den väldigt populära leken "hitta moroten". Den är väldigt enkel, allt som behövs är en plastburk med hål i locket, och några morotsbitar som är små nog att kunna trill ur hålet.

F hade lite olika tekniker. Hon körde hårdast på att försöka bita sönder burken, men hon kom ju inte någon vart med det, så efter ett tag började hon böka runt i stället och vips rullade en morotsbit ut. Stor glädje och gamman! :)

Jag ska nog faktiskt köra den ikväll också efter ridturen. Idag är det ju så varmt så hästarna står inne, och ridningen blir på kvällstid till sambons förtret.

Ny dekal på hästtransporten

Den här dekalen (alltså "cowgirl" och inte "hästtransport") köpte jag redan förra året. Först nu har jag tagit mig tid att sätta fast den, och nu är jag så nöjd att jag önskar att jag hade haft dekalerna på sidan i svart också.

"Sluta pladdra tant!"

Jag kan bli innerligt trött på allt tjat. Tjat och gnat och tjat och gnat och tjat och gnat. Och vem är det egentligen som tjatar så in i norden? Ehh, ganska ofta är det nog tyvärr... jag själv. Det finns tillfällen när jag kommer på mig själv, och då tänker jag högt i huvudet "Sluta pladdra din tant!" (när jag tänker så ger det grymt bra effekt, eftersom jag verkligen inte ser mig själv som en tant och nästan blir förnärmad av mig själv, det är väldigt effektivt ;).

Vad gäller hästar så har jag nästan tränat bort allt det här tomma pratet. Visst kan det vara mysigt att småprata med sin häst när man borstar och pysslar, men i själva träningen ger det verkligen ingen effekt, oftast snarare negativ. När jag väl har gått bort från stallgången så är vi ju i träning. Och vad är träning? Jo, oavsett om jag sitter på ryggen eller står på marken så innebär träning att jag ger direktioner och kommandon som jag vill att hästen ska lyssna på, förstå och handla efter. Jag stänger dörrar och öppnar andra för att min häst själv ska tänka ut den bästa vägen i den situation hon befinner sig i. Då kan jag ju inte stå där och samtidigt säga "Nej men gumman nu skulle du ju backa. Backa! Jag sa back!" Hur ska hästen veta vilket av alla dessa ord som är det egentliga kommandot? Hästar läser kroppsspråk, inte läppar. De kan tyda kommandon, men inte meningar.

Samma sak ser man då och då när man är i ridhuset eller på tävling. Människor som pratar med sina hästar när de rider. Jag gör det säkert också när jag glömmer bort mig själv. "Jag sa ju att vi skulle hitåt, inte ditåt. Höööger, sa jag ju!" Snacka om envägskommunikation, det är ju inte så att hästen svarar så ofta. Om man kunde lägga den energin på att tydligt visa hästen med säte och skänklar vart man vill, så är problemet antagligen löst innan man kommer till andra stavelsen.

Kanske är det här mer någon typ av kommunikation med andra människor som kan tänkas titta på? Skäms man för att hästen inte gör som man vill, och vill förklara det på olika sätt? Blir man så nervös att man helt enkelt pladdrar på? Jag vet faktiskt inte... Hur gör du?